Du hade en ambition att du skulle bort någonstans och jag fick inte följa med.
Du har en situation med ett annat liv och jag har ingen del i det
”jag ska ingenstans jag bara bryter lite is”.
Det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis ~ när en stannfågel ger sig av.
Du bor enkelt igen, det är lite tomt ibland men jag tror inte du saknar någonting akut.
Jag låter saker ta tid, jag har en öppen hand, det här är slutet på en lycklig början.
Jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt, det behöver inte ens ha hänt.
Det kan ha varit länge sen men jag kan också ha drömt, det är en känsla som jag alltid känt
Jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast. Det lilla hjärtat det pulserar än.
Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast och nu har jag lust att ta ton igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar