BRORSAN

Igår när mitt hjärta kom hem från sleepover hos kompis så berättade jag det tråkiga - att morfar inte finns hos oss längre. Hugo blev jätteledsen men efter tårar kom "nu har han inte ont längre, va?" Mitt kloka lilla barn!
Vi packade ihop oss och gossenallen och åkte över till brorsan och hans familj. Kändes extra bra att vi var tillsammans en sån tung dag/kväll. Vi åt middag och tände ljus för morfar. Mamma var där oxå, så vi var alla tillsammans!

Idag har vi röjt ute på deras tomt och bastat efteråt. Barnen satt och ritade lite på kvällen innan vi åkte hem och då gick Hugo och hämtade kortet på morfar och ställde på bordet. Grät lite och hade några frågor och funderingar. Det är många undringar som passerar den lilla hjärnan.

På vägen hem så tyckte Hugo att Ankan kunde komma till oss på middag imorn, han har lite frågor till henne eftersom hon var med när morfar dog. Hon tyckte oxå att det var en bra idé - så imorn har vi henne och mormor här på kvällen.

Själv är jag dödstrött! Det värker i hjärtat och i hela kroppen. Mycket som man behöver tänka på såhär när det ska roddas med begravning och bouppteckning. Jag och Tobbe ska åka till Eva imorn och diskutera lite. Känns sådär roligt va....

Får ta en dag i sänder. Lyssna på kroppen och försöka vara klok! Hoppas jag lyckas...

Jag är i alla fall så innerligt glad över min underbara familj!! Jag har världens bästa mamma och brorsa! Finaste pojken, fantastisk svägerska och Hugo har så fina kusiner!

Carpe diem och som farmor alltid sa-glöm inte att leva -- memento vivere!

❤❤❤