Inte en siffra rätt är det, enligt mej i alla fall! Min hjärna o kropp är i alla fall inställd på att se till att min pojk får en helt enorm dos självkänsla o empati för andra människor! Att han lär sej rätt o fel, kroppskontroll o lär känna sin "viktighet" o sin styrka! Jag sätter honom före allt!!
Förstår inte, i min vildaste fantasi, hur en förälder kan inte vilja se sitt barn må bästare än bäst!?! Det går utom mitt förstånd....
Kanske är det jag som tänker fel? Men jag vill verkligen inte tro det. Den dagen man blir förälder, vare sej det är mamma eller pappa man blir, slutar man väl sätta sej själv i 1a hand? Eller????
Ja, idag är tankarna många o they go deep... Svar lär jag väl kunna se på månen efter, så jag nannar kudden o hoppas på sköna drömmar istället!
En mycket klok kvinna sa till mej en gång - projektion funkar bara om den man vill projicera till tar emot det! Och jag tänker inte ta emot, så - tack o god natt!
