Vill du ta väl hand om dina händer och naglar tycker jag du ska ringa Nathalie och boka en tid!
Hennes hemsida hittar du HÄR!
lördag 31 mars 2012
fredag 30 mars 2012
Vänner
Känslan att höra "Du är så stark, Ammi!", att det syns - inte bara jag som känner det --> den känslan är oslagbar! Tack Karin!! ♥
Dagens citat "Jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser" (Melissa Horn)
Dagens citat "Jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser" (Melissa Horn)
torsdag 29 mars 2012
Dansuppvisning
Idag hade Lova dansuppvisning med à la carte teatern, duktiga dom är de små liven!
I övrigt har det varit en sån där alldeles vanlig dag på jobbet, varken pest eller pina .
Fryser och har ont i halsen igen men det ignorerar jag!
I övrigt har det varit en sån där alldeles vanlig dag på jobbet, varken pest eller pina .
Fryser och har ont i halsen igen men det ignorerar jag!
onsdag 28 mars 2012
ett barn som får för mycket kritik lär sig fördöma
ett barn som får möta fientlighet lär sig slåss
ett barn som görs till åtlöje utvecklar osäkerhet
ett barn som ständigt får uppleva skam utvecklar skuldkänslor
ett barn som behandlas med tolerans lär sig generositet
ett barn som uppmuntras utvecklar sin självkänsla
ett barn som bemöts med vänskap lär sig vikten av förtroende
ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
ett barn som accepteras och respekteras känner trygghet
tisdag 27 mars 2012
Aloe vera
Idag ska jag lära mej lite mer om Aloe och hur man bäst jobbar tillsammans. Ska bli intressant!
söndag 25 mars 2012
lördag 24 mars 2012
Härlig dag
Malte kom på besök, vi drog till skolgården och hade lajbans, en sväng i skogen. När Malte blev hämtad åkte vi med mormor och Monica hem till Nathalie och barnen på middagsmys. Nathalies mormor var oxå där. Elliot var kvällens gladaste!
fredag 23 mars 2012
bihålorna
värker och ansiktet är så där snyggt "förkyldsvullet"... bläää
Tar och går och sover, det är bästa medicinen, tror jag!
Tar och går och sover, det är bästa medicinen, tror jag!
torsdag 22 mars 2012
onsdag 21 mars 2012
Jag kan andas igen...
... tack vare att jag har hela ansiktet och bröstet insmort med Aloe Heat Lotion! Tack tack, säger jag bara!!
tisdag 20 mars 2012
Nytt
Tack Jenny, Jennifer, Pelle och Jocke för presentkortet på Mio! De bidde nytt bord till nya soffan. Skitsnyggt, tycker jag!!
måndag 19 mars 2012
söndag 18 mars 2012
lördag 17 mars 2012
fredag 16 mars 2012
Min dag
Jag har världens i särklass underbaraste familj! Imorse ringde jag min bror efter att ha fått ett sms med "grattis! Va jag först??" ( tyvärr, broder, de va M-L). Men då sa jag att "soffan är unken, måste ut!" tänkte att nu jävlar ska jag spara pengar o jaga på blocket. När jag stog i köket o fnulade me mina orkidéer så rasade det in ett födelsedagståg! I trappan stod Hugo, mamma, Tobbe, Nathalie, lova, Linnéa, Elliot, Thomas och Cina! Trumpetade o sjöng! Med sej hade de en helt ny, fin, stor soffa till mej! Helt amazing! Vilken enorm fullträff! Hur glad kan man bli?!?! Passar dessutom helt perfekt! Middag och tårta hade de oxå med sej. Underbara och alldeles BÄST!! Avslutade kvällen med att se Tobbe o grabbarna spela match och vinna serien! Vart skumpa för dom i omklädningsrummet efteråt!!
Glöm inte- Carpe Diem!!
Glöm inte- Carpe Diem!!
torsdag 15 mars 2012
egentid är helt klart väldigt underskattat! Har tagit en fika hos en vän på vägen hem från jobbet, pratat om livet och livet, fixat lite hemma, hängt en tvätt, gjort en stor gryta (som jag sedan delade upp i två grytor) coastal bend chili con carne, pratat lite i telefonen, ingen tv, jag och katten bara. Så skönt!!
Så här dagen efter det "stora" beslutet känner jag en enorm lättnad, har flugit fram i dag, känt mej viktlös och helt fantastisk i sinnet. Jag som trodde det skulle kännas tungt?! Bara skönt!
Carpe diem
Så här dagen efter det "stora" beslutet känner jag en enorm lättnad, har flugit fram i dag, känt mej viktlös och helt fantastisk i sinnet. Jag som trodde det skulle kännas tungt?! Bara skönt!
Carpe diem
Grymt sa grisen!
Har så himla underbara, roliga, klipska och smarta kollegor! Helt fantastiskt grymma!
Det är ju så viktigt! tycker jag
För övrigt, Carpe diem!!
Det är ju så viktigt! tycker jag
För övrigt, Carpe diem!!
onsdag 14 mars 2012
Så
Nu är ett kapitel i mitt liv avslutat... Lessnade på att vänta, hoppas och fundera. Nu är det gjort och nu är det bara jag & Hugo på heltid, eller ja, Hugo har jag ju på typ halvtid, men sedan är det bara jag, jag, jag och åter jag. Skönt, faktiskt!
Intressant, väldigt intressant!
Läs det här: Taget från den här sidan
Vad ska man säga? Jag har jobbat som lärare i tio år och jag älskar/älskade det jobbet. Men jag slutade. Det var lite som att göra slut med sin första flickvän. Men just nu vill jag inte tillbaka. Vad kan det bero på?1. Jag vill inte bli misstrodd. Jag vill att rektorer, skolpolitiker och journalister m.fl. ska utgå från att jag är ett proffs tills motsatsen bevisats. Nu är utgångsläget väldigt mycket att något är fel om inte motsatsen bevisats. Detta leder till en situation som påminner om Josef K:s i Processen. Man ska dokumentera allt man gör, så att man kan bevisa att inget felaktigt har skett. Det finns ingen tydlig anklagelse, så för att föregripa en potentiell anklagelse (vilken som helst) så måste man visa att man aldrig gjort något fel. Det ska skrivas pedagogiska planeringar, trots att alla vet att undervisning inte kan följa en planering. Den måste kontinuerligt planeras och planeras om utifrån förutsättningar. Lik förbaskat ska det lämnas in ett litet papper som beskriver något som i själva verket inte kommer att inträffa.
Sedan ska alla kunskapsresultat dokumenteras på sådant sätt att andra kan ta del av den – inte ändamålsenligt – dvs. så att jag kan hålla reda på vad eleven kan och kan tala om det för eleven – utan så att vem som helst kan läsa och förstå det. Dessutom är betygs- och uppföljningstrycket så stort att man får lägga på tok för mycket tid på att försäkra sig om att man tar upp alla föreskrivna mål och allt innehåll och att alla betygskriterier används vid bedömningen (för man kan inte missa någon del för då får eleven F). Detta går ut över friheten i arbetet. Det går ut över medinflytandet och gör lärarjobbet mer till ett kamrersjobb än till ett pedagogiskt arbete
Sedan ska åtgärdsprogram upprättas och möten hållas. Att det tar tid och fokus från själva åtgärderna verkar ingen tänkt på. Det är viktigare med pappren än det man gör. Om ingen planering finns, om resultaten bara finns i mina anteckningar om inga åtgärdsprogram upprättas då har inte undervisningen planerats, inga resultat uppvisats och inga åtgärder vidtagits – för det finns ingen tillit. Ingen verkar längre räkna med att någon lärare kan vara samvetsgrann, engagerad och ansvarsfull. Alla är skyldiga till motsatsen bevisats.
Och till och med när alla planer är skrivna och alla lektioner, prov, bedömningsformer och omdömen gjorda och dokumenterade, kommunicerade och förankrade – enligt konstens alla regler och i enlighet med alla bestämmelser – så ringer ändå någon förälder (som aldrig kommit på utvecklingssamtal och som inte har en aning om all denna myckna dokumentation och allt detta monumentala arbete) och klagar och river upp himmel och jord över att deras barn “bara” fått Godkänt som betyg. I dessa lägen har du inget stöd att vänta från din rektor. Det spelar ingen roll hur mycket du dokumenterat, hur bra utvärderingar du har och hur engagerad du är. Du får inget stöd utan får ensam ta smällen och får på sena kvällstimmar sitta i timmar med föräldern och tålmodigt förklara vad betyget beror på. De litar förstås inte heller på dig som lärare. Det spelar ingen roll att eleven sagt att man är “bästa läraren” – de vet ju, de har ju läst i tidningen, att alla lärare är inkompetenta.
2. Jag vill undervisa. Men undervisningen ges inte mer plats än de schemalagda lektionerna. Man förväntas teleportera sig från ena änden av skolan till den andra för att hinna till nästa lektion. Och man verkar tro att läraren kör samma gamla lektioner om och om igen och att lektioner tarvar varken förarbete eller efterarbete.
Det tar tid att botanisera runt på nätet och att läsa på i olika böcker och diskutera med kollegor. Man kanske själv måste gå på ett studiebesök eller gå en kurs ibland? Man kanske rentav måste sitta en stund i lugn och ro och tänka? Men inga möten kan du utebli ifrån och inga lektioner ställas in. Från 7.30 till 13.00 kan du vara i arbete utan rast eller mat. Det viktiga är att du är där (på plats) inte kvaliteten på din insats. Nej, det har inte bara hänt en gång.
3. Jag vill vara ledig någon gång.
4. Jag vill att det jag gör ska tas på allvar. Jag vill få tid och möjlighet inom ramen för 45 timmar (inte 50, inte 60) att göra research för undervisningen, hitta inspiration så att jag kan sprida glöd och engagemang, tid att analysera resultaten i klasserna och framförallt tid att tänka ut, formulera, testa och utvärdera min undervisning. Ska du göra det du har utbildning till måste du jobba 10 timmar gratis i veckan. Om du reducerar dig själv till en kopia av dig själv eller till en megafon för ett läromedel och skriver omdömen som du i hemlighet skäms för, ja, då kan du kanske få fason på din arbetstid och ha tid till dina egna barn.
5. Jag vill få kunna göra fel. I den nuvarande misstroskulturen finns inget utrymme för misstag. Allt måste vara på plats. Alla papper inne i tid. Alla betygskriterier bedömda. Allt innehåll behandlat. All närvaro införd. Alla telefonsamtal ringda. Alla PK-orden sagda. Jobbet är omänskligt. Gör du minsta miss så har du inte gjort det du ska. “Good enough”-nivån är att allt ska vara gjort. Och den inbäddade kritiken, eller öppna klagomålet uteblir inte heller. Även om du gjort rätt på allt i åratal så är kan du räkna med att någon lagt märke till att du la in omdömen i en klass lite sent eller glömt frånvarorapportera i en klass. Då väger kvaliteten på undervisningen och relationen till eleverna plötsligt lätt.
Slutligen
I nuläget verkar alla utom lärarna själva veta vad som ska göras i skolan och hur det ska göras. I tidningarna slås de sviktande resultaten upp på förstasidorna och diverse förståsigpåare lägger ut texten kring vad som måste göras. Alla kan lägga till nya arbetsuppgifter åt lärarna som allt som oftast genererar ännu ett papper. Forskarna skriver i raljerande ordalag om lärarnas felaktiga betyg, lustiga och bristfälliga omdömen och utvecklingssamtal; eller om deras bristande IT-kompetens; eller om hur de inte följer kursplanen. Alla kan säga vad som är fel, men ingen verkar kunna göra rätt. Det är kanske lättare att döma, kritisera och recensera än att undervisa?
Att alla utom en själv kan formulera vad man ska göra är typiskt för de mest simpla, ofria och okvalificerade jobben. Telefonsäljare följer ju ett färdigt manuskript. Numer så har de stora skolföretagen börjat med standardiserade lektioner. Läraren förväntas inte längre vara kompetent att förebereda, genomföra och utvärdera sin egen undervisning. Det behövs gemensamma planeringar, standardiserade lektioner och centralt framtagna prov. Det verkar kanske harmlöst men är ett tydligt bevis för proletariseringen och den ökande ofriheten i ett stolt yrke, Sveriges viktigaste.
I nuläget kommer jag inte tillbaka. Nej, fan heller.
Är det inte så att läraryrket är samhällets viktigaste arbete? Eller vad säger ni SKL?
Vad ska man säga? Jag har jobbat som lärare i tio år och jag älskar/älskade det jobbet. Men jag slutade. Det var lite som att göra slut med sin första flickvän. Men just nu vill jag inte tillbaka. Vad kan det bero på?1. Jag vill inte bli misstrodd. Jag vill att rektorer, skolpolitiker och journalister m.fl. ska utgå från att jag är ett proffs tills motsatsen bevisats. Nu är utgångsläget väldigt mycket att något är fel om inte motsatsen bevisats. Detta leder till en situation som påminner om Josef K:s i Processen. Man ska dokumentera allt man gör, så att man kan bevisa att inget felaktigt har skett. Det finns ingen tydlig anklagelse, så för att föregripa en potentiell anklagelse (vilken som helst) så måste man visa att man aldrig gjort något fel. Det ska skrivas pedagogiska planeringar, trots att alla vet att undervisning inte kan följa en planering. Den måste kontinuerligt planeras och planeras om utifrån förutsättningar. Lik förbaskat ska det lämnas in ett litet papper som beskriver något som i själva verket inte kommer att inträffa.
Sedan ska alla kunskapsresultat dokumenteras på sådant sätt att andra kan ta del av den – inte ändamålsenligt – dvs. så att jag kan hålla reda på vad eleven kan och kan tala om det för eleven – utan så att vem som helst kan läsa och förstå det. Dessutom är betygs- och uppföljningstrycket så stort att man får lägga på tok för mycket tid på att försäkra sig om att man tar upp alla föreskrivna mål och allt innehåll och att alla betygskriterier används vid bedömningen (för man kan inte missa någon del för då får eleven F). Detta går ut över friheten i arbetet. Det går ut över medinflytandet och gör lärarjobbet mer till ett kamrersjobb än till ett pedagogiskt arbete
Sedan ska åtgärdsprogram upprättas och möten hållas. Att det tar tid och fokus från själva åtgärderna verkar ingen tänkt på. Det är viktigare med pappren än det man gör. Om ingen planering finns, om resultaten bara finns i mina anteckningar om inga åtgärdsprogram upprättas då har inte undervisningen planerats, inga resultat uppvisats och inga åtgärder vidtagits – för det finns ingen tillit. Ingen verkar längre räkna med att någon lärare kan vara samvetsgrann, engagerad och ansvarsfull. Alla är skyldiga till motsatsen bevisats.
Och till och med när alla planer är skrivna och alla lektioner, prov, bedömningsformer och omdömen gjorda och dokumenterade, kommunicerade och förankrade – enligt konstens alla regler och i enlighet med alla bestämmelser – så ringer ändå någon förälder (som aldrig kommit på utvecklingssamtal och som inte har en aning om all denna myckna dokumentation och allt detta monumentala arbete) och klagar och river upp himmel och jord över att deras barn “bara” fått Godkänt som betyg. I dessa lägen har du inget stöd att vänta från din rektor. Det spelar ingen roll hur mycket du dokumenterat, hur bra utvärderingar du har och hur engagerad du är. Du får inget stöd utan får ensam ta smällen och får på sena kvällstimmar sitta i timmar med föräldern och tålmodigt förklara vad betyget beror på. De litar förstås inte heller på dig som lärare. Det spelar ingen roll att eleven sagt att man är “bästa läraren” – de vet ju, de har ju läst i tidningen, att alla lärare är inkompetenta.
2. Jag vill undervisa. Men undervisningen ges inte mer plats än de schemalagda lektionerna. Man förväntas teleportera sig från ena änden av skolan till den andra för att hinna till nästa lektion. Och man verkar tro att läraren kör samma gamla lektioner om och om igen och att lektioner tarvar varken förarbete eller efterarbete.
Det tar tid att botanisera runt på nätet och att läsa på i olika böcker och diskutera med kollegor. Man kanske själv måste gå på ett studiebesök eller gå en kurs ibland? Man kanske rentav måste sitta en stund i lugn och ro och tänka? Men inga möten kan du utebli ifrån och inga lektioner ställas in. Från 7.30 till 13.00 kan du vara i arbete utan rast eller mat. Det viktiga är att du är där (på plats) inte kvaliteten på din insats. Nej, det har inte bara hänt en gång.
3. Jag vill vara ledig någon gång.
4. Jag vill att det jag gör ska tas på allvar. Jag vill få tid och möjlighet inom ramen för 45 timmar (inte 50, inte 60) att göra research för undervisningen, hitta inspiration så att jag kan sprida glöd och engagemang, tid att analysera resultaten i klasserna och framförallt tid att tänka ut, formulera, testa och utvärdera min undervisning. Ska du göra det du har utbildning till måste du jobba 10 timmar gratis i veckan. Om du reducerar dig själv till en kopia av dig själv eller till en megafon för ett läromedel och skriver omdömen som du i hemlighet skäms för, ja, då kan du kanske få fason på din arbetstid och ha tid till dina egna barn.
5. Jag vill få kunna göra fel. I den nuvarande misstroskulturen finns inget utrymme för misstag. Allt måste vara på plats. Alla papper inne i tid. Alla betygskriterier bedömda. Allt innehåll behandlat. All närvaro införd. Alla telefonsamtal ringda. Alla PK-orden sagda. Jobbet är omänskligt. Gör du minsta miss så har du inte gjort det du ska. “Good enough”-nivån är att allt ska vara gjort. Och den inbäddade kritiken, eller öppna klagomålet uteblir inte heller. Även om du gjort rätt på allt i åratal så är kan du räkna med att någon lagt märke till att du la in omdömen i en klass lite sent eller glömt frånvarorapportera i en klass. Då väger kvaliteten på undervisningen och relationen till eleverna plötsligt lätt.
Slutligen
I nuläget verkar alla utom lärarna själva veta vad som ska göras i skolan och hur det ska göras. I tidningarna slås de sviktande resultaten upp på förstasidorna och diverse förståsigpåare lägger ut texten kring vad som måste göras. Alla kan lägga till nya arbetsuppgifter åt lärarna som allt som oftast genererar ännu ett papper. Forskarna skriver i raljerande ordalag om lärarnas felaktiga betyg, lustiga och bristfälliga omdömen och utvecklingssamtal; eller om deras bristande IT-kompetens; eller om hur de inte följer kursplanen. Alla kan säga vad som är fel, men ingen verkar kunna göra rätt. Det är kanske lättare att döma, kritisera och recensera än att undervisa?
Att alla utom en själv kan formulera vad man ska göra är typiskt för de mest simpla, ofria och okvalificerade jobben. Telefonsäljare följer ju ett färdigt manuskript. Numer så har de stora skolföretagen börjat med standardiserade lektioner. Läraren förväntas inte längre vara kompetent att förebereda, genomföra och utvärdera sin egen undervisning. Det behövs gemensamma planeringar, standardiserade lektioner och centralt framtagna prov. Det verkar kanske harmlöst men är ett tydligt bevis för proletariseringen och den ökande ofriheten i ett stolt yrke, Sveriges viktigaste.
I nuläget kommer jag inte tillbaka. Nej, fan heller.
Är det inte så att läraryrket är samhällets viktigaste arbete? Eller vad säger ni SKL?
söndag 11 mars 2012
Skön helg
Underbar helg...
Lajj o mysmello i Vårsta!
Kojbygge o skön eftermiddagssol på altanen i Bergakungen!
Lajj o mysmello i Vårsta!
Kojbygge o skön eftermiddagssol på altanen i Bergakungen!
fredag 9 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
tisdag 6 mars 2012
stark
CLOUD69
Alla skulle behöva en Buddha runt halsen eller runt handen. Själv har jag en runt handleden, tyvärr har jag tappat min Buddha, men budskapet har jag kvar. Har det dessutom nedskrivet på en lapp som en munk har välsignat. I ärlighetens namn tror jag, när någon slags tro infinner sej inom mej, att det är den välsignelsen som har fått mej att klara det senaste året...
Såhär ser de ut:
Carpe Diem!
Såhär ser de ut:
 | |
|
 | |
| www.cloud69.me |
Carpe Diem!
fredag 2 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
NAILS
Vill man ha snygga naglar till ett himla bra pris ska man ringa Nathalie på Skin by N 070-7560321
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)