LIVET

Sitter hos pappa på vak. Han är ultramegadålig... Känns väl inte som någon höjdare men jag önskar honom att inte längre ha ont och tyvärr tror jag att smärtfri blir han bara på andra sidan.
Jag har släppt taget! Och det känns skönt, fast samtidigt helt sjukt! Våran älskade, lilla pappa.
Det rosslar, ojas och klias och gör ont i hela honom... Usch..
Memento Vivere!